Jag kommer sakna Alvio(min hyresvärd) och hans dotter Irina…
Igår kom jag hem till sill, nubbe och färskpotatis…
Jag kom hem till blomsterkransar och sång och stora leenden…
Igår var jag 100% i Sverige. Med nära och kära…
Idag är jag i någon sorts mellanland…fast mellan två vitt skilda världar…
Jag är nog ganska glad att vara hemma igen…med mindre pengar på resekontot, men med ett större och rikare själsliv…
Jag saknar Havanna…
Men jag saknar också min familj och mina vänner…
Mitt midsommarfirande Sverige är nu bara tre timmar bort…
Jag var inte riktigt färdig…
Den här atmosfären…
Jag vill stoppa ner den här sköna atmosfären i en liten säck, knyta ihop säcken omsorgsfullt och spara innehållet till sämre tider…
…han ska ha druckit sin daiquiri där…
Förhoppningvis var den mindre blaskig på hans tid…
Och inte fullt lika dyr…
Färjan över till Casablanca
Igår letade jag rätt på en liten färja och tog mig till Casablanca…
Där besökte jag fästningen Castello Morro
Fästningen var inte så märkvärdig…
Men båtturen dit var väldigt trevlig…
Vad färglöst livet skulle vara utan musiken…
Här mådde jag riktigt gott under dagens varmaste timmar…
Timmar av sköna raksträckor…
Timmar då du bara låter blicken vila på hästkärror och vägdamm…
Timmar då du är i nuet…i en annan tid…en lugnare tid….
Timmar du inte vill ska ta slut…
När resan är viktigare än målet…
Jag har kommit att älska timmarna på vägarna…
Och jag insåg nyligen att de starkaste och bästa minnen jag har samlat på mig är från vägarna…
Kanske är det rörelsen förenat med stillheten…
Känslan av att vara på väg mot något och se framåt…men på samma gång vara så i nuet…
Det är något meditativt med biltimmar….
Speciellt biltimmarna i Kuba…
Timmar då man sitter tillsammans med vänliga främlingar… i en behaglig tystnad…
Sida vid sida…alla djupt försjunka i sina egna tankar…
Och jag undrar; Hur grå kommer den svenska vardagen kännas efter allt detta?
Kommer jag kunna föra in denna magin i den andra världen? I det som många kallar ”verkligheten”…
Där det gamla Havanna möter det nya…
Varje morgon kan jag välja sida…
Gammalt eller nytt…
Jag väljer nästan alltid gammalt! Gammalt rymmer liksom mer…det bär på en historia…
Och så länge jag undviker de turistiga gatorna och torgen kan jag lätt hitta lite kubansk charm…
Maten är inte mycket att hurra för här…
Men det är inte därför jag är på Kuba…
Jag har musik och mojitos och färger och häftiga människor…
Det räcker för mig…
Men sen besökte jag restaurangen Miglis och konstaterade att det ändå är bra trevlig med en portion riktigt gott krubb…
Att ägaren till restaurang Miglis råkar vara svensk är ju en lite smårolig detalj…
Svenska flaggan och kubanska brädspel på gatan utanför…och på menyn; Svenska köttbullar…
Jag längtade dock inte efter Sverige så mycket att jag föll för köttbullarna…
Det var bara skönt att äta något annat än ris, bönor och friterad banan…
Det sägs att Hemingway intog sin mojito på La Bodeguita del Medio…
Om man vill trängas med en drös andra turister (som alla ska fota sig själva med sin mojito på den populära baren) kan man håva upp plånkan, betala för en ”på -löpande-band-mojito” och klämma in sig i folkhavet…
Själv föredrog jag att inta min mojito på ett mindre turistfritt hak… där man gjorde mojiton långsamt och omsorgsfullt… betalade mindre och fick en sittplats och lite skön kubansk livemusik…
Jag är fortfarande trött…
Sover överallt där jag får chansen…
Och många timmar på kubanska vägar ger utrymme för en hel del tupplurar…
Men de ger också en hel del trevliga stopp och upplevelser…
Som stora bergsmålningar och båtturer i grottor…
En vacker och vilsam dag…
Har idag sett de bördiga dalarna vid Viñales, som är kända för några av världens bästa tobaksplantor och sina gammaldags arbetsmetoder…
Viñales var en fantastisk mysig liten by…
Gamla gårdar som hämtade från någon 50-talsfilm…
Åkrarna plöjer man med oxar och i varje trädgård finns några höns och getter…
Överallt tar man sig runt med häst och vagn…
Det är något väldigt, väldigt speciellt och häftigt med kubanerna…
De är ett stolt folk…mycket integritet…
Och de har bevarat något som många har tappat; SJÄL!
Deras ögon glittrar och de utstrålar något oförstört…Något äkta…
Något som man bara brukar finna hos barn…
De verkar vara så i NUET…
Det finns en del kubaner som dessvärre kanske inte representerar Kuba så bra…
Typ taxiförarna som försöker lura dig på pengar, påstridiga försäljare och restaurangpersonal som är stel och trist(och enligt många ger en väldigt dålig service)
Men jag syftar på de andra kubanerna…De kubaner du hittar om du letar bortom turiststråken…de kubaner du träffar på om du lär känna landet mer på djupet…
Jag ser många människor med intressanta ansiktet…Människor med en historia…Människor som är omöjliga att inte fascineras av…
Jag ser pigga 90-åringar som glatt trippar fram längs gatorna och bara rynkorna avslöjar deras ålder…
Men sen har ju Kuba också högst medellivslängd i Latinamerika…
Och det kanske är bra att kubanerna är förhållandevis isolerade från omvärlden…De lever långt bort ifrån västerländsk hets och stress…
Det är därför en resa till Kuba är som en resa i tiden…
Tillbaka till den tid som flytt…den jag numera alltid söker…
…lugnet och närvaron!
Jag tycker ju bilar är något av det absolut tråkigaste som finns…
Men sen kom jag till Kuba…
Och då var plötsligt bilar inte bara bilar…
Överallt färgglada femtiotalsbilar…
Jag älskar det!
Internet är dyrt! En timmes internetsurfande kostar drygt 13 kronor, vilket är mycket i ett land där en genomsnittlig månadslön är under 250 kronor…
Den som vill koppla upp sig måste köpa ett särskilt surfkort…
…och så måste man gå till en så kallad ”Hotspot” där man kan surfa en stund
Även om internetanvändandet har exploderat på Kuba senaste två åren är det än så länge mindre än en procent av befolkningen som använder internet dagligen…
Ja, det fick jag höra idag…
Kuba är verkligen som att öppna en dörr till fjärran tider…
Det är verkligen inte alla som blir förälskade i Havanna
Jag kan förstå att det finns de som INTE blir så förälskade i Kuba (och framförallt inte i Havanna)…
För ju mer turister som strömmar in i landet, desto fler som försöker dra nytta av det…
Vilket tyvärr resulterar i att många turister känner sig lurade och illa behandlade…
Jag såg samma sak i många delar av Central Amerika (speciellt i Nicaragua.) …
Människor som har kommit på att man kan tjäna PENGAR på turister…
Det här med att ge en god Service och hålla en viss kvalité på tjänster och produkter…Ja, det vet man kanske inte alltid så mycket om…
Nej, det handlar om att tjäna pengar…
Och ”Mycket vill ha Mer”…
Vad gör det om folk känner sig lite missnöjda? Det kommer alltid NYA turister…nya kunder…
Ett liv i ”fattigdom” är ett liv där man måste passa på när möjligheter till försörjning dyker upp…så enkelt är det…
Jag kan förstå att en taxichaufför ibland tar lite ”överpris” när han får in en turist i sin bil…
Men det jag har svårt för är när man tar betalt för en tjänst och sen inte kan ge vad man ”sålt in”
Att få det du betalar för och har blivit lovad, det är verkligen ingen garanti i dessa länder…
Här finns liksom inga ”nöjdkundgarantier”
Det är alltid en chansning när du betalar för något…
Ibland blir det hyfsat bra, ibland blir det dåligt. ..
Försäljare säger vad du vill höra…
Vill du ha en droska med snövita hästar ska du såklart få det…
I verkligheten klämmer de in dig i en rutten pumpa…
Men det borde du liksom ha förstått…!
Efter 4 månader i Centralamerika börjar jag sakta lära mig vilka försäljare jag ska undvika…
Men jag går fortfarande i fällan ibland…Och det svider varje gång….Besvikelse brukar svida…
Dessa fulsäljare och lurendrejare finns överallt…
En del gör det i smyg… andra gör det mer öppet och ogenerat…
Dessvärre är det ofta ”fulsäljarna” vi först stöter på när vi kommer till ett nytt land…(eller de ser till att stöta på oss!…kan man säga)…
”Fulsäljarna” blir så att säga ”Det första intrycket”…
Men ”fulsäljarna” är ju bara en liten del av alla människor på Kuba…(och i Centralamerika).
Det finns SÅKLART många människor som är raka motsatsen…
Människor som är omhändertagande och generösa och ärliga…
Människor som är nyfikna på andra människor och andra världar…och som ser dig som något annat än ENBART en inkomstkälla
Om vi bara skrapar på ytan kommer vi aldrig uppleva allt det där äkta och fina som världen faktiskt erbjuder…
Det finns så mycket mer för den som har tid och ork att gräva lite…
Och tur är väl det!
Officiellt är det orkan och regnsäsong på Kuba nu…
Men historiskt sett; relativt få orkaner förrän man kommer in in Augusti och september…
Regnar det så blir det ofta snabba och intensiva skurar på sen eftermiddag med friskare och svalare luft efter skuren…
I Havanna älskade jag kombinationen av sol, havsvindar och eftermiddagens korta och intensiva regnskurar…
Regnet fräschade upp… och förstärkte de härliga dofterna från fruktstånd och blomsterfyllda balkonger…
Men här i Trinidad regnar det desto mer…
Mina sandaler är sura…
Jag har tillbringat större delen av dagen på ett café, väntat på en internetuppkoppling som också blivit sur av regnet…
Och vänner på väg till Kuba fick imorse beskedet att alla flyg är inställda på grund av väderleken…surt där också…
Men jag är inte så sur…
Jag är på väg tillbaka till Havanna och hoppas på att där möta lite mer försiktiga regn…
Jag befinner mig på ön som förknippas med Rom, Revolution och Feta Cigarrer!
Just det…Kuba!
Här finner jag murmålningar som hyllar revolutionshjälten Che Guevara, hästvagnar, amerikanska femtiotalsbilar och gröna landskap med meterhöga sockerrör…
