”År 1927 stod en trettiotvå år gammal man invid sjön i Lincoln Park i Chicago, färdig att hoppa ner i det mörka vattnet och dränka sig. Hans dotter hade dött, hans företag hade gått i konkurs, hans rykte var förstört, och han var på väg att bli alkoholiserad.
Där han stod och såg ner i sjön, frågade han sig vad en liten man i hans ställning alls kunna uträtta. Men då slog det honom: Nu var han fri att ta risker, att ta egna initiativ och att därigenom hjälpa andra människor.
Han återvände hem och började ägna sig åt det arbete som han trodde att universum ville ha honom att uträtta, istället för det han blivit upplärd att göra. Han iakttog den naturliga världens lagar och ändrade sitt eget livsmönster i enlighet med dem och förvandlade slutligen sitt liv fullständigt. Dessa lagar kom att inspirera honom och ge honom stöd i allt det han uträttade.
Men utan att han trott på sig själv och tagit chansen skulle hans arbete för mänskligheten aldrig ha blivit utfört, och ingen skulle ha kommit att respektera buckminster Fullers namn”
-Tao enligt Puh