Kina - Högares värld

Jag äter en kyckling med jordnötssås och läser om Tibet, Mount Everest och höjdsjuka.

Jag har hört att tågpersonalen gör regelbundna kontroller och lyser passagerarna i ansiktet med en ficklampa några gånger varje natt… Det känns betryggande…

Tåget går om några ynka timmar. Nu är jag snart på väg…

Snart är jag i Lhasa. Min stora dröm!

Lunch hos nunnorna, Oktober 2017

Sista dagen i Chengdu äter jag lunch i ett nunnekloster.

Det var inget planerat. Det bara blev sa. Eftersom jag dök upp precis när nunnorna dukade fram lunchen blev jag erbjuden en skål…

Aldrig har jag ätit något under så ceremoniella former. Aldrig har en skål med lite ris och grönsaker smakat så gott. Och aldrig har jag suttit kvar så länge efter en måltid och bara njutit…

Jag skulle lätt kunna bosatta mig i ett nunnekloster ett tag. Tror det skulle gora mig gott…

Sa nara varldens tak, Oktober 2017

Jag snorar och snörvlar och hostar och nyser. En förkylning ”light”, som säkert förvärras av den dåliga luften i Kina. Nu behöver jag en stor dos med ren, tibetansk bergsluft.

Ikväll hoppar jag på tåget som ska föra mig till ”Världens tak” och Himalaya.

Där finns något som jag i hemlighet drömt om; Mount Everest. Åttatusen åttahundra fyrtioåtta meter.

Jag nöjer mig med baslägret på femtusen meter.
Jag tankte bara flirta lite med bergsandarna.

Man ska nog inte forsto Kina, Oktober 2017

Man tror man börjar få lite kläm på Kina, men jag har insett idag att man får nog aldrig kläm på det här landet…Det är en sån där sak som man liksom inte SKA förstå.

Jag har blivit filmad och fotograferad av ett kamerateam, när jag drack te pa ett tehus (och känt mig lite som Bill Bryson i ”Lost in Translation”)

Jag har förskräckt hoppat åt sidan för att rädda mina skor, som varit millisekunder från att bli nerkissade, när en mamma plötsligt drar ner byxorna på sin unge och låter honom kissa direkt på trottoaren, så det skvätter åt alla håll…

Jag har sett folk som joggar baklänges, märkliga skyltar, toaletter där folk inte stänger dörren om sig -för då kan man inte prata när man utrattar sina behov- och män som går runt på restauranger och erbjuder öronrengöring till matgästerna.

Men jag har också försökt fokusera på mina rutiner och mina ”njutningar” för att skapa någon ordning i Kinakaoset.

Jag dricker mitt te, äter min vegetariska lunchbuffé i de tibetanska kvarteren, lyssnar på toner från klangskålar, morsar på några jyckar(som inte skulle bli ”fyra små rätter”) och beundrar en liten marknad med tusentals olika svampsorter…

Kineserna bryr sig inte sa mycket. De bara AR, Oktober 2017

Tusentals intryck. Tusentals känslor. Ett ända stort virrvarr av häftighet.

Men också någon typ av tillbakalutat lugn i en nyfunnen kinesisk vardag.

Jag dricker mina koppar med te, strosar runt på marknaden och provsmakar det ena och det andra, jag tittar på damerna i parkerna som gör sin morgongymnastik och jag läser “Vredens druvor”.

Kina växer i mina ögon dag för dag. Vilket land! Vilket folk!

Kineserna må vara småäckliga och lite konstiga i våra västerländska ögon, men jag börjar allt mer inse att vi har en hel del att lära oss av kineserna…

För Kineserna bryr sig inte så mycket om vad folk tycker och tänker om dem- de bara ÄR.

Och våra prestationsskadade själar behöver mer av detta. Att bara VARA. Att inte bry oss så förbannat mycket om vad folk ska tycka och tänka om oss jämnt och ständigt.

Mellanmal i Kina, Oktober 2017

Ja, det är ju alltså en hel del som är bra märkligt här i Kina. Främmande. Ovant. Jättejättekonstigt.

Igår blev jag plötsligt väldigt hungrig och smet in på forsta basta affär som jag hittade…

Jag såg mig omkring efter något att stabilisera blodsockret med, men fann bara massa snuskigheter; Gåsnäbbar, kycklingfötter, grishudar…

Plötsligt var jag inte alls hungrig längre. Inte det allra minsta.

Jag var sugen på typ en Snickers, inte en kycklingfot.

Det är fint och vettigt att ta tillvara på så mycket som möjligt från ett djur…

Men den dagen jag går runt och gnager på en gåsnäbb eller en kycklingfot, då är jag bra mycket hungrigare an vad jag var idag…

Samlar krafter i Chengdu, Oktober 2017

Jag samlar krafter i Chengdu. Krafter som jag kommer att behöva inom kort.

Jag stortrivs på mitt hostel. Det är rent och fräscht och sängarna är superdupersköna. Jag sover bra, jag äter bra och jag har fått fler nya vänner.

I Kina behöver man samla på sig vänner, för det är fasiken inte helt lätt att klara sig ensam i detta land.

Det är näst intill omöjligt att få tag på en taxi när man ska ta sig någonstans, ingen kan ge dig en vägbeskrivning eller läsa en karta, ingen kan prata engelska…

Jag är så obeskrivligt tacksam över att personalen på mitt hostel pratar engelska. Så jag kan få svar på alla mina miljontals frågor om hur saker och ting fungerar i Kina. Fast det är knappt så Kineserna själva vet det.

Jag diggar också den administrativa assistenten som Hostelet har anlitat.

Han sitter i receptionen och håller ett öga på att allt går rätt till vid kontraktsskrivning och kvittohantering…

Underbara Chengdu

Jag är framme i Chengdu, som jag älskade från första stund.

Sakta men säkert börjar jag få kläm på Kina…eller jag börjar i alla fall känna mig lite mindre vilse

Första dagen i Beijing ville jag bara sätta mig på en trottoarkant och ge upp. ”Snälla skicka tillbaka mig till de arga ryssarna!”.

Men sen tog jag mig igenom första dagen, mötte upp mina holländare och fick några mål med riktigt god mat. Vips så kändes allt bra igen!

Jag har fortfarande inte vant mig vid att kineserna är så snuskiga. De rapar, fiser och harklar slem. Och de gör de överallt och helt ogenerat. Men för en kines är det inget konstigt. Nej, det är helt naturligt och en välplacerad rap efter en måltid är ett tecken på att maten uppskattades…Men vissa vanjer man sig kanske aldrig vid.

Ikväll ska jag på opera. Och det är inte vilken opera som helst, utan sichuanesisk opera. Jag förväntar mig läskiga masker, eldslukare och magiker. Spännande!

Hutongkvarteren, Oktober 2017

Vaknade tidigt och strosade runt i de gamla Hutongkvarteren…

Jag såg Beijing vakna till liv, åt frukost som en ”local” och fotade lite dörrar.

Det är en hel del saker i Kina vi kan kalla konstiga. Utifrån våra hemmablinda perspektiv verkar vissa ting väldigt vrickade, men det är uppfriskande härligt att inse att det finns många möjliga sätt att vara människa och land på.

Idag tar jag tåget till en annan kinesisk stad; Chengdu!

En heldag i Bejing, Oktober 2017

Jag har umgåtts med mina hollandska favoriter…

Jag har skrattat mycket och jag har ätit mig igen Hutonggränderna i Bejing…

Jag har fascinerats av Kinas alla märkligheter, slagits av skönheten, väjt för mopeder, besökt ett tehus och gjort plats för ett nytt kapitel i reseboken…