Vistelsen vid det Kambodjanska havet blev en välbehövlig paus…
Jag var så trött och slutkörd!…
10 länder på mindre än 4 månader– inte konstigt att hjärnan behöver lite återhämtning och semester från resandet.
Jag har spenderat min sista dag i Kambodja på favoritstranden, med människor jag tycker om.
Jag har badat i min pool, glidit runt i min morgonrock och mina tofflor och beställt frukost på sängen…
Jag har läst min bok, njutit av en regnskur, druckit en sista Angkor och reflekterat över livet och mig själv
Man ger sig inte ut i världen för att hitta sig själv.
En gång trodde jag det…Men nej, man ger sig ut i världen för att hitta något som är mycket större
Som att svava i stjarnhimlen, 20:e Januari 2018
Morgondopp och kvällsdopp och mittpådagendopp och många andra dopp…
Havet är som allra finast på morgonen och på kvällen. Då är vågorna mjuka och fina och jag kan höra ljudet av mina simtag. När solen sakta går ner i havet blir vattnet till guld.
Och på natten är havet fullt av lysande plankton…
Jag kliver ner i det mjuka vattnet och mina simtag får ljusen att dansa och virvla runt mig. Jag flyter runt och njuter av att bli tyngdlös.
Jag ser upp mot den mörka himlen som är strösslad med glittrande stjärnor.
Ljusen ovanför mig, ljusen under mig och omkring mig. Det känns som att sväva i stjärnhimlen.
Utan wifi i 3 dagar forsmaktar jag pa denna o, Januari 2018
Tillbaka vid Otres Beach och jag har bytt ut tält och hydda mot resort med uteplats och pool. Två dagar med lite lyx kanske inte kan skada…
Men jag måste säga att det är ett Robinson Crouse-liv Deluxe jag har levt senaste dagarna…
En mjuk och sval säng, en egen mulltoa, regnvattendusch, möjlighet att ladda min telefon med solenergi och helt underbart god mat från ekolgiska odlingar på ön.
Vem behöver wi-fi när vinden rasslar i palmerna och sanden kittlar skönt under fossingarna?
Vem behöver en schysst uppkoppling när havet är fullt av koraller och färgglada fiskar?
Jag har snorklat, dykt, strosat, sovit, vaggat i min hängmatta, läst, spanat på coola fåglar i djungeln, druckit en och annan kall öl, paddlat lite kajak, ätit och laddat batterierna…
Och ja, det fanns stunder då hängmattan kliade obekvämt och ljudet av vågorna mot stranden blev lite tjatigt…men dessa stunder varade inte speciellt länge.
Koh Totang och Robinson Crusoe-liv, Januari 2018
Tidigt imorgon beger jag mig till ön Koh Totang för några dagar av Robinson Cruise-liv.
Så avklippt och frånkopplat det bara kan bli…men jag har min hydda på stranden, havet, snorkel och simfossingar. Det ska nog kunna räcka…
Endast 7 personer bosatta på ön. 5 bungalows för turister. Och så företaget “Nomads Land” som driver verksamheten- helt och hållet i ekoanda.
Jag läser lite om Nomads Land;
“Unplug from the noisy world and escape to a deserted island. Recharge your mind, body and soul in the serene, untouched archipelago and natural reserve of Koh Totang, Cambodia”
Behöver jag nämna att det inte finns wi-fi på ön? Skont!
Livsnjuteri, Januari 2018
En san dar dag nar allt kanns sa enkelt och kravlost…
Livet ar lite lattare i Flip Flop…
Taltar pa en strand i Kambodja, Januari 2018
Det här med att tälta har nog aldrig riktigt varit min grej. Egentligen…
Jag har gjort det ett flertal gånger, och visst har det sin charm- tills man vaknar av en kotte i ryggen eller att det har blivit svinkallt på morgontimmarna. För jag fryser alltid i tält. Svenska sommarnätter tenderar att bli jäkligt kyliga…
Men här på en strand i Kambodia, med en mjuk madrass att ligga på och havet precis utanför, är det faktiskt riktigt trevligt att sova…
Och jag varken fryser eller svettas- nätterna är perfekt tempererade och stjärnhimlen vakar över mig.
Och skulle stjärnorna glömma bort att vaka så har jag mina fyrbenta vänner…
Hanger pa min favoritstrand, Januari 2018
Jag hänger på min favoritrestaurang större delen av dagen och kvällen…bara för att det är ett ställe att trivas på. Och för att de har gott om sköna solstolar i skuggan
Jag simmar och äter. Typ. Och dricker kokosvatten och Angkorbeer…
Det är lugnt och stillsamt och harmoniskt…
Tillbaka till hundkompisarna pa Otres, Januari 2018
Tillbaka till min favoritstrand på Otres, min favoritrestaurang, världens godaste kycklingcurry, mina hundkompisar, vindspelet av snäckskal, hönorna som pickar på stranden, min plats under den skuggiga palmen med de ananasliknande frukterna…
Sok San (Koh Rong), Januari 2018
Jag anlände till Sok San på paradisön Koh Rong och jag checkade in på mitt lyxresort…
Jag promenerade på den 7 kilometer långa och kritvita stranden och jag badade i det kristallklara,blågrönturkosa vattnet…men sen var det en del av mig som började känna att det här är lite för perfekt. För tråkigt…
En del av mig klagade och undrade; Vad gör jag här? Varför lämnade jag Otres egentligen och min nyupptäckta oas?
Så jag lyssnade på den där lilla rösten inombords och pratade med den amerikanska och mycket fiiiiiina hotellägarinnan och frågade försynt om det gick bra att kostnadsfritt avboka mina fyra resortnätter och få transport tillbaka till Sinkoville. Hon såg väldigt förvånad ut men sa att hon skulle lösa det.
Några timmar senare satt jag på en båt och såg Koh Rong med dess vackra stränder försvinna i fjärran…på väg tillbaka till min favoritstrand vid Otres.
Det ar nog lite lattare att vara manniska har…,Januari 2018
…och hund också för den delen!
Jag skulle kunna ge bort allt jag ager och har for att fa promenera vid havet varje dag- i resten av mitt liv!
Ni vet den där stranden som var så fin men låg så långt bort? Den jag knatar till varje dag… Den där jag tillbringar största delen av tiden…Den där det inte fanns några boenden…
Man kan säga såhär…att det beror lite på vilken typ av boende man är ute efter. För några ynka dollar får jag nämligen hyra ett tält att slå upp på stranden
För några ynka dollar får jag somna till ljudet av palmer och vakna till ljudet av havet. Och snacka om schysst utsikt från “sovrummet”…bättre kan det ju inte bli
Men först ska jag besöka paradisön Sok San några dagar. Där finns det inga tält- utan jag får aningen motvilligt checka in på ett lyxresort
Från lyxresort till tält på stranden. Kontrasternas resa…
Ett kambodjanskt russin, Januari 2018
När jag surat klart och accepterat att min strand inte levde upp till förväntningarna, tog jag en promenad och hamnade långt utanför turiststråken…
Några kilometer ifrån dunka-dunka-musik,lekland och klaustrofobi hittade jag faktiskt en bit paradis.
Inga barer, knappt några solstolar och två små lokala restauranger. Här är tempot lugnt och jag trivs…
Att avsaknaden av hotell gör att jag inte kan bo här, utan måste knata en bra bit, det gör ingenting. Jag behöver ju lite vardagsmotion.
Tänk att hur torr och smaklös kakan än ser ut att vara, så går det alltid att pilla ut ett litet russin eller två.
Ni vet ju att jag ofta pillar russin…
Strandparadiset fanns INTE i Sihanoukville
Jag anländer till Sihanoukville och Otres Beach och inser ganska fort att jag har haft på tok för höga förväntningar på detta strandparadis…
Den lugna och vackra strand jag trodde väntade mig fanns då rakt inte här. Tvärtom.
Stranden är knökfull med restauranger, barer, bungalows för partysugna och sunkiga backpackers och massagebänkar.
Hotellen är orimligt dyra och vägglöss verkar vara ett stort problem- precis som på vissa populära öar i Karibien.
Jag känner mig gnällig och svårimponerad. Nu är inte vattnet tillräckligt blåturkost och sanden är inte tillräckligt vit…
Jag hör inte palmerna rassla för att barer och restauranger spelar för hög musik och jag ska dessutom behöva dela stranden med massa andra turister.
Jag kanske har blivit bortskämd – bortskamd med vackra och orörda stränder utan lekland och dunka dunka
En annorlunda tagresa genom Kambodja, Januari 2018
Det var en minst sagt annorlunda tågresa genom Kambodja…
En konduktör som drack öl, en Manchesterbo som bjöd på chiliomelett och så möjligheten att sitta med benen dinglades ut över rälsen…
Och det var klart att vi gjorde det. Bara för att vi kunde! Varför sitta i en kupé med AC när man kan ha vinden fladdrandes i håret och få känna lukten av djungel och kobajs.
Farligt? Nja, kanske lite… Men bussresorna i Bolivia var nog bra mycket värre
Hursomhaver blev det väldigt minnesvärt och häftigt och jag kände mig fri och glad
Med korslagda ben smakar maten battre, Januari 2018
En sista kväll i Phnom Penh och den tillbringade jag till stor del med att äta…
Staden har en stor nattmarknad som är fullproppad av spännande asiatisk gatumat.
Varje kväll ställer lokalborna upp sina väldoftande,små kök och sen är det bara att plocka för sig av det man är sugen på, för att sen slå sig ner på någon av alla mattor som finns utlagda på marknaden…
Med korslagda ben, omgiven av glada människor, blir ätandet trevligare än vanligt
Svart att anda i Pnom Penh, Januari 2018
Jag kommer till Pnom Penh- Kambodjas huvudstad- och det första jag gör är att kasta mig rakt ut i trafikkaoset för att leta upp tågstationen…
Jag hittade den tillslut och jag köpte mig snabbt en biljett bort fran storstadslivet.
Nu ska jag se Kambodja från tågfönstret. Långt bort från massturismen. Jag rör mig snart neråt…mot havet.
Mitt tåg avgår på söndag. Och på söndagar finns det AC på tåget, informerar biljettförsäljerskan mig om, med ett stort leende på läpparna. Vilken tur jag har!
Pnom Penh en för stor stad för mig och jag blir fort trött. Luften är full av avgaser och väldigt tung att andas.
Jag får ett munskydd av tuk-tukchauffören och låter mig sedan köras runt bland marknader, människor och flottiga gatustånd
Dodens falt, Januari 2018
Efter Kambodjas inbördeskrig (1970–1975) så följde De Röda Khmerernas regim som stod för ett av de mest omfattande folkmorden i modern tid.
Man tror att mellan 1,7-2,5 miljoner människor dukade under och det är en närmast osannolik siffra med tanke på att Kambodjas totala folkmängd vid den tidpunkten uppmätte ca. 8 miljoner invånare.
Kambodja har flera så kallade Dödens fält, men det mest kända ligger en bit utanför Phnom Pehn;Choeung Ek.
Här avrättades tusentals människor av de röda khmererna under Pol Pots regim.
Att se skelettbitarna och kranierna på den dramatiska platsen får det att vända sig i min mage och det är svårt att hålla tillbaka tårarna…
Det här är en plats som med största sannolikhet inte lämnar någon oberörd… att gå runt bland massgravarna, se trädet där man slog ihjäl barnen, se kläder leta sig upp ur marken…
Hur kan det vänliga Kambodja rymma så mycket våldsam och mörk historia?
Regimens övergrepp och amerikanska flygbombningar…
Den bottenlösa ondskan och massmördandet som släpptes loss under de röda khmerernas välde
Fängelset S-21 Tuol Sleng i Phnom Penh är idag ett museum över folkmordet under Röda khmerernas regim i Kambodja
Ja, det finns mycket att läsa om denna fruktansvärda ondska. Det finns också mycket att läsa om Västvärldens relation till den…
Om USA och Vietnam och den principlösa principen om ”fiendens fiende är min vän”
I Angelina Jolies fotspar, Januari 2018
Tomb Raider spelades in här och det är inte svårt att förstå varför de valde denna plats…
Ta Prohm är ett halvt raserade tempel mystiskt gömt inne i djungeln. Enorma träd har slingrat sina tjocka stammar kring murarna, sprängt in sina rötter i gångar och rum.
Kampen mellan naturen och människans byggnadsverk har pågått länge och såhär ser det ut idag…
Spar fran en varld som ar borta men ande inte, Januari 2018
Om man tar sig ut från Siem Reap så väntar djungel och tempel och spår från en värld som är borta nu, men som ändå finns kvar…
Tempelkonst, Januari 2018
Man kan latt tillbringa dagar och veckor med att smyga runt i tempel…
Angkor Wat, Januari 2018
Jag var inte sådär jättesugen på att se fler tempel…
Men Angkor Wat kanske är lite mer än bara ett tempel…
Och jag hade nog ångrat mig om jag gasat förbi det…
Massturismen i Kambodja, Januari 2018
Jag spenderade en natt i Phuket och tog sedan ett hastigt avsked av Thailand. Detta då jag hittade en billig flygbiljett till Kambodja och Siem Reap
Och till Kambodja ville jag ju…Inte så turistigt som Thailand…tänkte jag…och hade fel..
Kambodja har länge sneglat lite avundsjukt på Thailands utveckling…De har sedan satsat stort på att öka turismen i landet, och de verkar ha lyckats.
Hit -till Kommersiella Siem Reap- kommer folk från världens alla hörn för att se Angkor Wat. Och världen har många hörn ska jag säga..För i Siem Reap kryllar det av diverse olika turister. Och jobbiga försäljare. Enligt google kryllar det även av vägglöss…
Idag ska jag se det där Angkor som alla tjatar så mycket om. Jag har hyrt en tuk tuk(med chaufför) för hela dagen…
Jag skulle egentligen behöva röra på mig och bygga upp kroppen lite efter magsjukan, men jag har blivit lat och bekväm och har dåliga skor…
Så jag låter mig köras runt bland fattigdom, kokosnötsförsäljare, lyxhotell, restauranger med identiska menyer och gapiga turister med stora och dyra kameror
Jag vill bara till havet…till naturen…till lugnet…och till något som kapitalismen inte slagit klorna i.(ännu)
Jag äcklas lite av massturismen i Sydostasien. ..
Men jag försöker turista på ett vettigt sätt. Jag försöker verkligen…
