Sri Lanka

Redan efter en vecka i Sri Lanka bestämde vi oss för att förlänga vårt visum till 90 dagar…

…samt hyra en skoter…

Vi har njutit av den frihet det innebär att kunna stanna till vart vi vill…att kunna utforska mer svåråtkomliga platser…

Ett magiskt möte med delfiner i Kalpitiya, Östkustens paradisstränder med den allra vitaste sanden och det klaraste vattnet…(stränder som i decennier varit insnärjda i taggtråd och etnisk konflikt…men som nu är tillgängliga igen), lugna och sköna baddagar i strandparadiset Niraveli, surf och djungelliv i Arugam Bay, vilda och vackra stränder i palmbeströdda Tangalle…en snabbvisit i Galle…

Vi har nu ”hojat” runt Sri Lanka i några veckor och jag älskar verkligen detta land…

Vi har träffat så fina och hjälpsamma människor under vår vistelse här…(som den snälla familj som räddade oss när vår skoter gick sönder -mitt ute i ingenstans!-en helgdag när det mesta var stängt…)

Vi fastnade verkligen för östkusten som fortfarande är väldigt oturistig…

På östkusten kom vi närmare lokalbefolkningen och fick lite mer av lankesisk vardag…

Men aven det vackra och vilda Tangalle i Soder kom att bli en storfavorit…

Det ar svart att i ord beskriva detta fantastiska land…

Jag har dock forsokt i min resedagbok nedan att formedla min bild av Sri Lanka…

…ett land jag kommer att atervanda till manga ganger

Resedagbok:

En sista kvall i Colombo, Maj 2019

Och så dyker J upp en dag…med ett nytt pass…redo för fler spännande destinationer och äventyr…

Vi lagar lite mat i mitt utomhuskök…äter gott…och planerar framtiden (det vill säga kommande veckor)

Vi börjar båda känna oss lite färdiga med Sri Lanka…

Regnet på västkusten börjar bli lite tjatigt…

Jag trivs i mitt djungelhus men har ingen större lust att dröja mig kvar i Unawatuna allt för länge…

Vi knaprar på några honungsrostade mandlar och kollar flygbiljetter till Europa…det är dit jag vill nu …

Men…så hittar jag billiga flygbiljetter till Maldiverna…!… och vi bestämmer oss för att lägga in ett stopp där…på väg till Istanbul…

Vi klimatkompenserar våra billiga flygbiljetter (som därför inte längre är så billiga) och försöker bestämma oss för vilken av alla paradisöar på Maldiverna som vi vill besöka…

Det landar på bodufolhudoo…..en eko-ö med fantastisk snorkling precis utanför hotellet…

Så sagt och gjort…vi ska till Maldiverna…! Maldiiiiiverna!

Väskor börjar packas och förväntan kommer rullande…i våg efter våg…

En sista natt i Unawatuna…

En sista natt i Colombo…

Vi promenerar på näst intill öde gator…äter grillade räkor vid havet… ringer våra vänner….

Jag har blandade känslor…som så ofta när man avslutar långa kapitel…

Vi kliver upp i tidig morgonstund och beger oss till flygplatsen…

Efter några fantastiskt fina veckor är det nu tillslut dags att ta avsked av Sri Lanka…

 

Regniga dagar, Maj 2019

Jag ar kvar i Unawatuna…

Det ar forsta maj…

Regnsäsongen på Sri Lankan västkust har nu startat

Den ena regnskuren avlöser den andra…

Men regnet stör mig inte…tvärtom…

Jag välkomnar några gråa dagar i djungelhuset

Och jag välkomnar ensamheten…

Om en vecka är J tillbaka i Unawatuna…om allt flyter på med passförnyelsen i Indien…

Jag väntar lugnt…jag ser dagarna komma och gå…

Jag välkomnar dötid och lite tristess

Jag välkomnar dagar då jag mest sover och läser…

…och avslutar långa kapitel

Dagen övergår i kväll…

Några papegojor landar i palmerna utanför sovrumsfönstret

Kvällen övergår i natt…

Cikador spelar mig en vaggvisa…

Sa gick annu en dag fran mitt liv…

 

Tittar pa livet, April 2019

Jag tillbringar mycket tid pa balkongen…tittar pa apor och faglar och ekorrar…och insekter….jag tittar en hel del just nu…pa livet…

Jag tar den korta promenaden ner till stranden och tittar pa det bla havet och den morka himlen…salta havsvindar leker med mitt solblekta har…

Doften av nygrillad fisk och regn…

Plotsligt ser jag en skoldpadda som gar upp till ytan och hamtar luft…och sa en till..och en till…

Jag star dar lange och bara fascineras av naturen…allt den har skapat…allt som har funnits i sa manga hundra tusentals miljoner ar…allt som fanns fore mig…

Havet har alltid haft en valdig dragningskraft pa mig…

Mycket av det vi tycker ar mystiskt och spannande som barn mister sin tjusning redan i ungdomen…

Men havet vaxer sig bara storre, djupare och mer fantastiskt hela tiden…

Kvallen smyger sig sakta pa…

Aftonstjärnan tittar fram bakom åskmolnen…

Eldflugor i natten…

 

Galle

Tillbringar en heldag med J…innan han far till Goa…

Vi besöker hamnstaden Galle- 20 skoterminuter från Unawatuna…

…och strosar runt på bilfria gator som kantas av koloniska villor och holländsk artitektur…

Det är regnklibbig värme… och vi bestammer oss for att glass ar en bra grej…glass i massa trevliga smaker… passionsfrukt… ingefära…mint…kaffe…det smakar ljuvligt…

Vi sitter länge på det lilla glasscafet…

Vi är ganska sega ..

Jag konstaterar att jag är less på värme ..

Nu längtar jag efter svala mornar och kvällar…

Jag vill ha europeisk vårluft…

 

Mitt djungelhus I Unawatuna

Jag lämnar motvilligt Koggala och Mirissa…

Jag lämnar vackra och folktomma stränder och tar mig motvilligt vidare till det ganska ocharmiga Unawatuna… där stranden är smalare och trängseln större…

Jag saknar den mysiga och lugna stranden i Mirissa…

Jag hyr ett stort hus med en vacker tradgard och ett utomhuskok…

…på behagligt avstånd från semesterfirare och strandliv!…

Sitter mest på balkongen och lyssnar på djungelljud och dricker te…funderar på då och nu…

 

 

Mirissa

Efter gryningstimmen är skymningstimmen den tropiska dagens bästa stund…

Blankt hav, nystart, förväntan…

Kolgrillarna flammar nära vattenbrynet på den långa stranden och sprider doften av brinnande träkol och sotig fisk…

Mirissa är nog idag vad Unawatuna var för 25 år sedan: västkustens finaste strand…

Koggala

Vi lämnar Tangalle en dag tidigare än planerat…för att kunna göra ett lite längre stopp i Koggala…(på väg mot Unawatuna…)

Vi passerar (snabbt!) den trista och trånga surforten Weligama och finner kort därpå lugna och stillsamma Koggala…

Vi hittar ett boende vid havet där jag kan promenera på en lång och nästan öde strand…

Några fiskare…en och annan fyrbent…tyst och trivsamt… här kan man höra sina tankar…

Vi gör några korta dagsturer till närliggande Mirissa..

Hänger på några caféer…

…och äter grymt goda Roti på Js gamla stammishak…

Roti med ägg, kyckling och avokado…till efterrätt Roti med jordnötssmör och choklad…

Jag skulle lätt kunna dröja mig kvar i Mirissa och bara fylla dagarna(och magen) med Roti…

 

Tillbaka i Tangalle- under stjarnorna

Vistelsen i Dikwella närmar sig sitt slut…

Och vi bestämmer oss för att undvika hotellvistelser ett tag framöver…

Jag lyckas hitta ett litet hus nara den lilla lagunen…

…med glastak så jag kan se stjärnhimmeln från sängen!…

…precis vid min favoritstrand i Tangalle…

Här kan jag promenerar många kilometer i palmskugga och spana på havssköldpaddor som simmar förbi…

I den lilla fiskebyn känner jag mig trygg..

Men om några dagar måste J flyga till Goa och förnya sitt pass…Det måste erkännas att jag är lite orolig…jag vill inte att han ska fara till Colombo och flygplatsen…inte just nu…

…men man kan ju inte gå runt och vara rädd hela tiden…

Dessutom är det kanske mindre risk att något sker nu- när säkerheten är så skärpt…men man vet aldrig…

 

Allt det som faktiskt ar fint och gott

Påskhelgens stora tragedi skakade verkligen om oss rejält…

Jag är så lättad att vi och våra nyfunna vänner i Colombo och Negombo är oskadda…

…men det gör fruktansvärt ont i hjärtat när jag tänker på alla oskyldiga människor som- ännu en gång!- har fallit offer för terrorismen…

Jag fortsätter min långa resa…och mitt eviga sökande efter allt det som faktiskt är fint och gott här i världen

 

 

Påskdagen

En skön söndagsmorgon i Dikwella…

 

Det är påskdagen!

Allt är lugnt och stilla…

Jag ville tillbringa påskhelgen på ett fint hotell…långt bort från påskfirande…

Jag ville vara på ett resort med frukost och middag inkluderat – eftersom många restauranger och caféer har stängt över påsk…

Och här är vi nu…på Dikwella Resort och Spa…

…nära Tangalla

Vi har tillfälligt lämnat vilda stränder med höga vågor för att under denna helg dela en liten och väldigt badvänlig strand med ett fåtal andra hotellgäster…

Jag har havet precis utanför sovrummet och jag kan sova med balkongdörren öppen och njuta av de friska vindarna från Indiska oceanen…

Vi har precis ätit frukost…stor buffé…druckit kaffe…

…jag har promenerat, yogat och simmat mig behagligt trött…

…jag ligger i skuggan och läser min bok…sörplar lite kokosvatten…

Det plingar till i telefonen…

Ett mail från pappa dyker upp i inkorgen…

”Det har hänt fruktansvärda saker i Sri Lanka! Självmordsbombare och många döda…du är väl på säker ort?!”

Jag ser mig omkring på den lilla hotellstranden…ser en barnfamilj som bygger sandslott en bit bort…ett par som promenerar hand i hand…

Inga tecken på att något fruktansvärt skulle ha hänt…

Så ja…jag känner mig ganska så säker…jag är på ett hotell…och här har det inte exploderat några bomber…än så länge…

Jag går in på Aftonbladet och läser;  ”En serie blodiga bombdåd har inträffat i Sri Lanka…Åtta explosioner…Över 200 personer har dödats i detonationer vid flera kyrkor och hotell(!)…hundratals skadade…

De första sex explosionerna skedde kort efter varandra…

Tre hotell i Colombo drabbades av den första bombvågen och vid Cinnamon Grand berättar vittnen om hur en självmordsbombare utlöste en sprängladdning vid frukostbuffén i den fullsatta restaurangen…”

Jag och J plöjer igenom alla nyhetssidor vi kan hitta…vi som aldrig bryr oss vidare värst mycket om nyheter(vi suckar mest över media…)

Vi försöker förstå det hemska som hänt i den stad vi nyligen befunnit oss i…

Nu befinner vi oss långt bort från Colombo…förhoppningsvis på säker ort…

”Var försiktig!”, får jag ofta höra…

Och jag tänker på alla möjliga tragedier vi kan drabbas av…

Allt från olika sjukdomar till trafikolyckor…

Jag tänker på alla människor som genom tiderna drabbats av tsunami-katastrofer och jordbävningar och vulkanutbrott och terrordåd…

Jag minns 2004…da dödade en Tsunami mer än 30 000 människor i Sri Lanka…

Hur kan man skydda sig? På vilket sätt ska man vara försiktig? Och hur vill vi leva?

Oftast handlar mycket bara om tur eller otur…vad som helst kan hända…när som helst…

Och jag tänker på något som Muminmamman så klokt sa…

“Jag vet att vad som helst kan hända när som helst, det är det som gör mig så lugn.”

Mörka moln tornar upp sig på himlen…åska…kraftiga regnskurar…jag tror vädret vill berätta om dagens tragedi…

Några timmar senare rapporteras om en sjunde explosion – vid ett hotell i närheten av Degiwala Zoo strax söder om Colombo…

När det rapporteras om en åttonde explosion vid en polisräd vid ett hus i Colombo där tre poliser dog, utfärdar Sri Lankas regering utegångsförbud…

Man har dessutom strypt tillgången till sociala medier som Facebook och Whatsapp…så vi måste använda VPN för att kunna kontakta våra anhöriga…

Till min stora lättnad lyckas vi ringa våra nyfunna vänner i Colombo och Negombo och säkerställa att de är oskadda…

Allt kommer så läskigt nära…jag är skakad…väldigt illa berörd

Jag promenerar på stranden- fram och tillbaka och fram och tillbaka- tills solen har gått ner och himlen har färgats blodröd…

Sen ställer vi oss i kön till kvällens påskbuffé…

Alla runtomkring oss verkar helt oberörda…

…det pratas och skrattas och magar fylls med påskmat…

…livet fortsätter…

Allt är som vanligt… Men ändå inte…

 

För balansen…

Vi har det så oförskämt bra och enkelt…

…att vi allt mer börjar bråka om struntsaker…

För det verkar nämligen vara så att om man inte har några problem så skapar man efter ett tag ett par stycken…

För balansens skull….

Men bråken varar inte länge och vi lyckas tillslut alltid skratta åt dem…

Efter regn kommer sol!

 

Ny hundkompis

Vi traffar sa manga roliga och trevlig jyckar har i Tangalle..

 

Tangalle!

Vilda, vackra och palmbeströdda stränder som sträcker sig km efter km…

Det här är just precis det strandparadis jag föreställt mig…

Vågorna är kraftiga och det är ganska svårbadat…men det gör mig ingenting…

För just nu vill jag bara ta långa promenader och slappa på mysiga strandcafeer…

På Cinnamon Resort vaggar jag i en hängmatta…

…blir kompis med en väldigt trevlig Ridgeback hane…

…lyssnar på havet…

…äter makalöst god curry…och stekta cashewnötter med chili…

Vi tar “hojen” till ”Silent Beach”(även om jag inte ser någon anledning att leta efter en tyst strand i fridfulla och relativt folktomma Tangalle)…

Jag har några lugna dagar då jag bara läser, dricker nypressad kokosmjolk, fascineras av havets kraft och intar några kalla limejuicer…

Salta och fuktiga vindar, sandiga fötter…just nu är allt mest bara salt, sand och sol…

Vi lever sida vid sida med havet. Vi börjar allt mer bli ett med det…

Vi fortsätter frossa i fisk och skaldjur…calamari, grillade räkor, tonfisk…så gott…så enkelt…

Under en av mina kvällspromenader på den långa stranden har jag tur att se en nykläckt sköldpaddsbebis kämpa sig ner i havet…

Det tog ett bra tag för honom att hitta en våg som kunde föra honom ut i havet – istället för att kasta upp honom på land igen…

Men så tillslut så hittade han den rätta vågen…och ett nytt sköldpaddsliv hade tagit sin början…

Ett magiskt ögonblick jag sent kommer glömma…

 

En lugn dag vid Yala-sjon

Jag vaknar och ser himlen färgas rosalila över Yala-sjön…

…palmerna rör sig i vinden och morgondimma smyger sig sakta in över vattnet…bufflar strosar sakta fram över ängarna…

Jag äter doza(rispannkakor) till frukost- med hotellets hemmagjorda marmelader; passionsfrukt, papaya, mango och ananas…

Vi jobbar lite, dricker en sedvanliga kanna med kaffe…

Och när vi checkat ut dröjer vi oss kvar på det fina hotellet och jag unnar mig en härlig fotmassage…

När det börjar bli sen eftermiddag fortsätter vi till ett nytt ett strandparadis; Tangalla!

 

Strul med hojen

Vi lämnar Arugam Bay vid 7-tiden…efter det heliga morgonkaffet är avverkat…

Vi susar fram på vägar omgivna av vackra nationalparker- skuggig djungelgrönska och skyltar som varnar för korsande elefanter och jaguarer…

Vi möter varken elefanter eller katter, men vi ser stora apor med långa svansar och färggranna fåglar…

Naturen och djurlivet runt Arugam Bay är hänförande…

Vi är på väg till Jala! Inte för att besöka den populära nationalparken…utan för att spendera en natt på ett resort nära den vackra Yala-sjön…på väg till vilda och okammade stränder i Tangalla…

Vi är på väg till stränder där sköldpaddor lägger sina ägg på nätterna och de viskande palmerna böjer sig ner i havet och ger skön skugga under heta dagar…

Vår resa från Arugam Bay till Jala skulle ta 3 timmar…

Vi startade(som så ofta) tidigt för att slippa den värsta hettan…(Det blir duktigt varmt redan vid 8-tiden och mitt på dagen är det nästan olidligt)

Efter två timmar ger skotern upp…det verkar som om kedjan har lossnat…och där står vi mitt ute i ingenstans med en trasig skoter…och vi svettas redan i den starka solen…

Det här hade vi inte direkt räknat med…

Vi ringer uthyrningsfirman i Colombo(6 timmar bort) och rådfrågar…

Ja, det är troligen kedjan som gått sönder…inte helt ovanligt…det är en ny skoter…kedjan kanske inte är tillräckligt ”inkörd”…

Vi måste nu hitta en verkstad…och försöka bogsera dit skotern som vägrar att starta…

Men eftersom det är ”nyårsveckan” i Sri Lanka är det inte alls säkert att någon verkstad har öppet…

Vi har sån tur att en stor familj i en minibuss stannar…

Fullt av nyfikna ungar kikar ut och vinkar glatt…jag vinkar tillbaka…trött och varm…

Familjen kliver ut…det är verkligen en stooooor familj!…hur många människor kan egentligen få plats i en bil(minibuss)?

Familjen bor i Colombo men reser nu runt lite för att besöka släkt och vänner under ledigheten…

De ska försöka hjälpa oss med skotern…

Skotern vägrar fortfarande starta och familjen säger att de ska försöka bogsera

skotern till en bekant som har en liten verkstad…inte så långt därifrån…

Något rep för bogsering finns dock inte att tillgå…

”Det löser vi! Hoppa in!”, säger de och föser in oss i minibussen som redan var knökfull…(finns det hjärterum så…)

Deras äldre son sätter sig på skotern, grabbar tag i minibussen och balanserar den skickligt när bussen sakta börjar rulla framåt…

Utan rep bogserade de skotern hela vägen fram till närmaste by…

Verkstaden ser ut att vara stängd…

Men familjen går och knackar på och mekanikerns fru är lyckligtvis på plats… och hon ringer sin man som befinner sig i stan(några mil därifrån)…det dröjer inte länge förrän han kommer till byn för att försöka fixa vår skoter…

Vi får tag på en ny kedja…(den gamla var det bara slamsor kvar av) och på nolltid har han fått igång vår gula hoj…

Jag är helt tårögd…vad man har gjort för oss idag…

Vilka fina fantastiska människor det finns ute i världen…

Den här dagen har verkligen gett mig hopp om mänskligheten…

Och nu är vi framme i Yala och vi har precis checkat in på ett underbart hotell/resort…

Jag har tur att bli uppgraderad till sviten…!

Från rummet(sviten!) har jag en storslagen utsikt över den vackra Yala-sjön…

Hotellet är fullt av historia, konst och själ…

…detaljer som hämtade från en sagobok…

Jag har ett stort badkar med massor av Ayurvediska badoljor…

…och efter lite skrubb och bubbel känner jag mig som en ny människa…

Bort med allt damm och svett från dagens solvarma timmar på hårt trafikerade vägar…

Imorse hade vi rejäl otur…en trasig skoter…mitt ute i ”ingenstans”…i en tryckande hetta…på en nyårsvecka…

Men så…”tur i oturen”…saker och ting kan vända snabbt…”Anicca!”(som vi lärde oss på Vipassna Retreatet…”Det förändras!”)

Snälla och uppoffrande människor, ett underbart hotell… och en uppgradering till en vacker svit med alla bekvämligheter jag kan önska mig…

Livet! Det slutar aldrig att fascinera mig…

 

Arugam Bay

Vi är framme i Arugam Bay… efter tre ganska tröttsamma timmar på skotern…

Arugam Bay är mest känt för sin högklassiga surfing som lockar surfare från hela världen…

Många av dem gör Arugam Bay till sitt hem under högsäsongen(som just startat)…

Jag slås av att vågorna inte är så där höga som jag sett i adrenalinfyllda filmsekvenser från Hawaii, utan på sin höjd en meter. Var femte minut rullar det in mäktigare vågor på ett par meter, men däremellan ser havet så snällt och beskedligt ut…

Som surfingordspråket, som står klottrat på ett strandskjul, lyder: “It’s not the size of the wave, its the motion of the Ocean.”

Vid Arugam Bay Point kan vågorna dock bli upp till tio meter höga…ett paradis för erfarna surfare…

Vi surfar inte! För oss är Arugam Bay bara ett stopp – på väg mot mer badvänliga och turistfria Tangalla…

Vi spenderar två nätter här och jag promenerar på stranden, läser lite, dricker kaffe och äter skaldjur på ett litet lokalt hak(Sri Lanka är ett paradis för fisk och skaldjursälskare!)…

…långt bort från surfcaféer med väggar fullklottrade av klyschiga resecitat…

Vi pillar som vanligt russinen ur kakan och ser till att Arugam Bay blir vilsamt och trivsamt..

Lugnet finner vi (som vanligt) bortom turiststråken…

Lyxigt stopp i Pasikuda

Efter 4 nätter i Flamingorummet lämnar vi Trincomale och fortsätter vidare ner längs östkusten…

För att korta ner körtiden har vi planerat in ett stopp i Pasikuda…

Vi checkar in på ett lyxigt och småtrist(stelt och opersonligt!) hotell…

Pasikudah Beach är lika bedårande som jag förväntat mig…

Vacker som i en dröm om paradiset, men dessvärre ganska livlös…som om det rådde utegångsförbud…

Jag saknar kultur, färg och doft…

Jag klagar på kaffet, svettas i solen, stör mig på vattenskotrar som far fram och tillbaka och fram och tillbaka…

Jag svalkar mig i det blåa havet, hittar en skön skuggplats under några palmer(lång bort från familjer med griniga barn) och bara njuter av vinden…

Jag har slutat sura…

Inatt blir det nytt år i Sri Lanka och vi blir serverade en stor nyårsbuffe på hotellet ikväll…

Yes! Jag älskar buffé…

Vi bjuds på massor av läckra rätter och vi häpnas över hur mycket tid hotellet lagt ner på att skapa en magisk kväll för sina gäster…

Där finns en ”glassgubbe” som cyklar runt med en stor kylväska på pakethållaren och serverar glasstrutar till barnen…

Där finns en uppriggad palm med en stor hög kokosnötter- och en man som snabbt hackar upp en kokosnöt och serverar det svalkande och söta vattnet på beställning…

Där finns en vagn med kikärtor som rostas i en stor panna och serveras i tidningspapper…

På de långa bufféborden finns allt från stekt yuka till Kottu…

Vi mumsar glatt i oss både det ena och det andra…

Det småtrista hotellet blir bara bättre och bättre…

Efter en fantastik kväll sommar jag i en skön säng och vaknar till en underbar frukostbuffé…

Jag äter massor av färsk frukt, dricker många koppar kaffe med färsk kokosmjölk och blir serverad en underbart god ”Egg-hopper” och fiskcurry…

Jag skapar matminnen för livet på detta (inte längre småtrista) hotell…

Det blaskiga kaffet jag blev serverad vid ankomsten är nu helt bortglömt…

Vi spenderar hela dagen på den bildsköna stranden..

…tackar nej till den gratislunch hotellet vänligt nog erbjuder oss…och fortsätter vidare till Arugam Bay när solen börjar svalna lite…

Där ska vi spenderar en natt…eller kanske två…beroende på hur vi trivs…

 

Trincomale…

Vi trivs bra på vårt airbnb…

Skotern ger oss även friheten att utforska närliggande stränder…

…och vi besöker bland annat Uppuweli…

Dar vi hanger med fiskefolket…

…och tar långa promenader i vattenbrynet…tills solen sakta sjunker bakom palmerna…

Sri Lankas östkust är i mångt och mycket ännu oupptäckt av turister…

Just darfor finns det många vackra och ororda stränder…med väldigt prisvärda boenden…

Här har man också chansen att komma närmare det ursprungliga Sri Lanka, titta på vardagsliv och njuta av lugnet…

Kanske kopa sig en nyfangad firre och fa den tillagad pa narmaste restaurang…?

Vi ser en man som går runt med en lång pinne med hake och drar ner kokosnötter ur palmerna, som inte är lika höga som på västkusten, eftersom de planterats efter den skogsskövling som orsakades av flodvågen 2004…

Kokosnötterna landar i sanden med dova dunsar. Tjoff-tjoff-tjoff. Kråkorna kraxar…

Och Indiska oceanen ligger spegelblank, tyst och stilla…

Vi äter en ljuvligt god och prisvärd vegetarisk buffé på restaurang ”Rice and Curry”…

Och susar hem till vårt airbnb i den behagliga nattluften…

 

Tjing for Flamingorummet!

Jag dröjer mig kvar länge i Niraveli…

3 dagar blir 5 dagar som blir veckor…

Efter en vecka lämnar vi dock Arani resort och checkar in på ett litet och mysigt airbnb i den lilla staden Trincomale…

Ett airbnb inrett av en konstnarssjal..

Jag får ett vackert rum med balkong och havsutsikt…

…men jag byter senare till mig flamingorummet utan havsutsikt..

Jag gillade flamingotemat! Havsutsikten var inte så viktigt…

Jag blir bjuden på en underbar frukost i värdinnans mysiga trädgårdscafe…

Den lilla trädgården är full av ekorrar och exotiska fåglar…

Vi tar den gula skotern till beachen…

…simmar mycket och länge i det mjuka havet- innan solen blir för het!…

…siestar, yogar lite, mumsar i oss några räkor med honung och chili, tittar på stjärnorna…

Vårt airbnb erbjuder både yogaklasser och meditation…

Ljudet från skön plingplongmusik strömmar ut ur högtalarna på låg volym större delen av tiden…

Jag hoppar dock över schemalagda klasser – vill inte behöva passa några tider- och njuter av att göra min egen yoga och meditation i en trivsam och avkopplande miljö…

Somnar senare till ljudet av palmbladsrassel och klangskålar…

 

Anilana

Vi checkar in på Anilana Hotel och jag alskar det fran forsta stund…

Här finns allt jag behöver just nu…

Ett stort rum med balkong och havsutsikt , en skön säng, en härlig frukostbuffé, en solstol under ett skuggigt träd och ljudet av vågor som slår mot stranden…

Den långa och vackra stranden ligger nästan helt öde och jag uppskattar att ha så mycket utrymme…

Inte många turister tar sig hit…

Förvånansvärt nog…

Det är väldigt lätt att älska Niraveli!

Sköna vindar, stjärnklara nätter och fantastisk snorkling…

Kristallklart vatten, korallrev och massor av färgglada fiskar…

Jag ser ut över havet och beundrar den fantastiskt blå färgen på vattnet…

Inte långt bort ligger Pigeon island!

När solen stiger ur havet på morgonen och kastar ett gyllene sken över de glittrande vågorna…då lämnar duvorna ön…för att fånga dagen någon annanstans…längre bort…

När solen sjunker bakom palmerna- stor och eldröd- då återvänder dem till sin ö…

 

Mot Niraveli- ett strandparadis!

Vi fortsätter vidare till det (vi hoppas ar) lugna strandparadiset Niraveli…

Vi lämnar Kalpitiya vid 7-tiden och hoppar över frukost och morgonkaffe…(börja dagen med Nescafé?!)

Vi avverkar några timmar på vägarna och njuter av en förhållandevis sval morgon…vi svischar förbi stora palmskogar och pagoder…

Vi stannar i närheten av någon helig stad vid namn Annapurna…

Vi bryr oss inte om att kika på den heliga staden…utan letar istället upp ett trevligt resort som kan servera oss riktigt kaffe…

Efter ett välbehövligt kaffestopp tankar vi och svishar vidare…

Vi ser skyltar som varnar för korsande elefanter…vi saktar ner…

Inga elefanter klampar ut på vägen men vi ser apor och färggranna fåglar och bufflar som svalkar sig i vattendrag…

Det börjar bli riktigt varmt…solen steker från en klarblå himmel…men snart är vi framme i Niraveli…

Jag längtar…

 

 

Ett trivsamt stopp…

Kalpitiya blir ett kort (men ack så trivsamt!) stopp på väg mot Niraveli…(där det är tänkt att det långa stoppet ska ske och semestern ska börja på riktigt…)

Bortsett från mitt fantastiska möte med delfiner bjuder Kalpitiya på vackra solnedgångar i havet, långa barfotapromenader på stranden och stjärnklara nätter…

Vi tar mopeden till en närliggande by och äter en underbart god middag(på den enda restaurangen som har öppet). Vi frågar vad som finns på menyn…Grillade räkor, omelett, pumpa med chili, rött ris…!

Vi ser hur kocken börjar fixa i köket…vi känner lukten av fräst vitlök…magarna kurrar…

Vi får vänta länge på maten…det hinner bli mörkt…stjärnorna tänds en efter en…

Men så kommer äntligen maten och den var verkligen värd att väntas på…

Allting är väldigt sömnigt och avskalat enkelt i Kalpitiya…

Åsnor segar fram på sandiga vägar, vänliga bybor säljer nyplockad frukt i små stånd och fiskarna drar upp sina nät med fisk…

Jag gillar verkligen Kalpitiya!

Kalpitiya som blivit lite populärt på grund av sin stora lagun – som tydligen är perfekt för Kit-surfing(?) Men det är lågsäsong nu och turisterna lyser med sin frånvaro…

Väldigt skönt tycker vi…och njuter av att ha resortet nästan helt för oss själva…

 

Kalpitiya – ett magiskt mote med delfiner!

Vi kommer fram till vårt boende ”Blue Whale Resort”  i Kalpitiya mitt på dagen…efter fyra timmar på vägarna…

Det är nu stekande hett och vi parkerar oss i skuggan under en palm och dricker några koppar blaskigt kaffe…

I två dagar försmäktar vi i Kalpitiya utan något annat kaffe än Nescafé…

Jag tröstar mig med några sköna båttimmar…

…timmar som kommer att ge mig minnen för livet…

Jag sitter i fören med blicken vilande på horisonten…

Och det är då jag ser de första delfinerna…

En kort stund senare befinner vi oss plötsligt mitt i en stor grupp på hundratals delfiner…säkert tusen…

Delfiner! Överallt delfiner! De kommer från alla håll och kanter – ditlockade av ett stort fiskstim…

De hoppar kors och tvärs framför oss och bakom oss och runtomkring oss…

Några delfiner gör små volter och snurrar och det känns som om de showar för oss…kanske är det precis det dem gör…?

Jag ser en liten delfinbebis med mamma och pappa hoppa så underbart vacker välsynkat precis framför mig…

Jag tänker att just såhär kommer jag nog aldrig mer att få se delfiner…

Det här är ren och skär magi!

 

Bye Bye Colombo!

Vi tillbringar en förmiddag på migrationsverket och förlänger visumet, köper nya solglasögon på Dechleaton, ordnar med körkortstillstånd och hämtar vår fräsiga skoter…

Vi dricker kaffe på hotellet och segar vid poolen…

Och så äter vi cassavachips i hamnen och ser ännu en fin solnedgång…

Vi gör det bästa av vårt väldigt motvilliga återbesök i Colombo…

När vi bockat av vår ”att-göra-lista” så glider vi iväg på vår gula skoter…bort från storstaden…på väg mot havet och lugnet…

På väg mot Kalpitiya…

 

Skoter och Visum

Vi stor kosan tillbaka mot Colombo…

…för att hyra en moppe/skoter samt förlänga vara Visum!

Det blir en lång dag i en trist stad…med en del pappersarbete…men det får det vara värt

Jag vill tillbringa mycket tid i Sri Lanka- och jag vill kunna känna mig fri(friare) när jag reser runt här. Så en moppe och ett 90 dagars-Visum känns som en god ide…

Hur härligt det än må vara att färdas med tåg så behöver jag några veckor då jag inte behöver passa tågtider och köpa biljetter på olika stationer…

På väg tillbaka till Colombo gör vi ett kort stopp i Kungastaden Kandy…

Vi stannar på hotellet, glor på några nerladdade filmer samt äter hotellmiddag och hotellfrukost…

 

Nuwara Eliya

Efter Ella tillbringar vi två nätter i den brittiska rekreationsorten; Nuwara Eliya…

Semesterorten Nuwara Eliya var de engelska och skotska plantageägarnas dröm om att återvända hem.
Eftersom de inte kunde tillbringa weekenden i de skotska högländerna skapade de Nuwara Eliya mitt i teplantage-området i bergen…

Jag bor i ett coolt A-hus med ett gigantiskt sovrumsfönster…med utsikt över de närliggande gårdarna och teplantagen…

På natten sover jag under tusentals blinkande stjärnor och jag vaknar med solen som stiger sakta över bergen…

Jag har solrosor i trädgården och vänliga grannar som alltid hälsar på mig med ett stort leende…

Jag gör inte mycket i Nuwara Eliya! Jag mediterar i mitt lilla hus, ser ”Sleepless in Seattle” och tar promenader runt en närliggande sjö…och så äter jag fantastiskt goda pannkakor med trädhonung…

…och ljuvligt kramig buffalocurd…

 

Ella 

Vi ar framme i Ella…

Ett fantastiskt airbnb med storslagen utsikt över bergen…

…och en liten trädgård full med blommor och fåglar…

Vi spenderar eftermiddagarna på vår skuggiga uteplats och vilar kropp och själ till ljudet av vinden i trädkronorna…

Ella är precis vad jag behöver!

Frisk bergsluft, grönska, te, fågelkvitter, fina vandringsstigar…

…lugn och ro…

…enkelhet…

Om vi promenerar 10 minuter på den närliggande tågrälsen når vi Ellas pyttelilla centrum…

Vi äter middag på en liten restaurang som ligger en bit bord från de populära turisthaken…

Trevlig ägare, mysig atmosfär och en fantastiskt god fiskcurry med massor av goda smårätter- gröna bönor och pumpa satte guldkant på min kväll…

Jag känner mig lycklig och harmonisk igen…

…i balans med livet…

 

Två nätter i Colombo, April 2019

När vi äntligen kommer fram till Colombo är vi ganska trötta och sega efter en hel dags väntan i Bangkok(där vi trist nog var tvungna att mellanlanda – på väg från Hanoi)

Vi checkar in på ett litet och trivsamt hotell med en vacker innergard…

Jag har ingen större lust att lämna hotellet…

Colombo är varmt och rörigt och för stort för mig…

Jag vill bort från höghus och trafik och buller…

Vi tillbringar som tur är bara två nätter i Colombo…

Vi dricker te på ett svalt café…(Det lankesiska teet anses vara bland det finaste på jorden…Det började med en planta som introducerades av britterna för drygt 150 år sen och växte till en miljardindustri…)

…äter cassavachips i den stora hamnen…

…och ser solen gå ner i havet…

…och så pillar vi i oss lite skaldjur på restaurang ”Fat Crab”

Sen fortsätter vi vidare med tag till de svala bergen och teplantagen…

Vi får en oförglömligt vacker tågresa till Ella…

Tåget kör rakt genom teplantagen, sveper tätt intill välansade tebuskar, ridåer av moringaträd, vägar med röd jord…

När jag står där i dörröppningen till tåget känner jag nyfikenheten komma smygandes…

…den underbara kanslan av att vara pa vag…

Jag minns varför jag gillar att resa…

Just nu skulle jag vilja åka med ett tåg som aldrig någonsin kommer fram…

Nu börjar jag pa riktigt känna att jag är i Sri Lanka…som jag längtat så efter…

Lämna en kommentar