Albanien

Tillbaka i Tirana….

Staden som växte fort i hjärtat…

Innan jag fortsätter vidare till Ungern(Budapest) så besöker jag en jazzbar…

…fotar lite hundar och katter och gator…

…lagar lunch i min mysiga lägenhet…

…och så dricker jag lite rött Shesh(albanskt vin)…

Så många städer jag förälskat mig i och så många minnen jag bär med mig…

 

Ett välbehövligt stopp, Augusti 2018

Gjirokastër har varit så välbehövligt…

…rofyllt och enkelt

Dagar fyllda av god mat…

 

…promenader på kullersten…

…vackra hus…

…och en och annan skön siesta…

”Not a single thought managed to take shape in her mind: for the likeness of this day to the last seemed to her the clearest proof that it would be another quite useless day, a day she would gladly have done without. For a moment she thought that a day like this would be pointless for anyone on earth, then abruptly changed her mind as she realised that thousands of women, after a hard week’s work, or a family quarrel, or even just after catching a cold, would envy her just for having the leisure to rest in comfort.” -Ismail Kadare

 

En väldigt god morgon

En väldigt god morgon i Gjirokastër…

Yoghurt, lokalproducerad honung…

…frukttallrikar med färska fikon…

…en schysst vy…

Just nu känns livet väldigt lätt att leva…

Staden som glimmar

Den vackra Unesco-staden Gjirokastra kallas även staden som glimmar eftersom kalkstenen på gågatorna som leder upp till landets största slott och taken på stenhusen längs vägen skimrar när det regnar…

”At street corners, where walls join, I thought I could see some familiar features, like outlines of human faces, the shadows of cheekbones and eyebrows. They are really there, caught in stone for all time, along with the marks left by earthquakes, winters and scourges wrought by men.” -Ismail Kadare, Chronicle in Stone

Gjirokastër

Tillslut hamnar jag i staden Gjirokastër…

…några timmar bort från trånga stränder…

Det här är en stad för mig…

Närheten till bergen…

…de magiska soluppgångarna…

…ljudet av får som rör sig över sluttningarna…

Här stannar jag ett par dagar och bara njuter…

En av resans stora höjdpunkter; hotellet i Gjirokastër…

 

 

Albanska rivieran

Albanska rivieran sträcker sig sju mil mellan Saranda och det drygt 1 000 meter höga Llogarapasset….

Maffiga berg och kristallklart vatten…

Det är en otroligt vacker bilresa…!

Himara, Dhermi och Dhrymades är de mest kända stränderna…

Men överlag var jag inte överdrivet imponerad av det albanska strandlivet

För några år sedan skrevs det om hur Albanien kunde liknas vid Grekland i slutet av 70-talet. Det var för några år sedan…

Makedonier och Kosovobor har länge lapat sol på de albanska stränderna och njutit av den prisvärda medelhavs – och italienskinspirerade maten….

Men nu strömmar även semesterfirare från andra delar av världen till Albanska rivieran och det byggs alldeles för många vräkiga hotell och barer med skränig musik…

Trångt och skräpigt och trist…på många ställen…

Jag gör en snabbvisit i Himara, doppar mig i det kristallklara vattnet…

…äter lunch på en underbar liten fiskrestaurang…

Men sen bestämmer jag mig för att inte stanna vid havet… för mycket folk…

För trångt för mig….

Jag behöver tystnaden och lugnet…

Jag behöver lite svängrum…

 

 

Berat- “Staden av tusen fönster”

Världsarvsklassade Berat ligger vid strandkanten av floden Osumi…

Ottomansk arkitektur och charmiga gränder…

En samling vitmålade hus som klättrar uppför en hög kulle precis vid flodkröken har gett Berat smeknamnet “staden av tusen fönster.”

Handskrivna menyer, utsökt mat och lokalproducerat vin…

 

Albaniens vinhistoria

Vad som kanske inte är känt bland så många är att Albanien har haft stor del i den tidiga utvecklingen av vinet i Europa…

Många av t.ex. de italienska vinerna består av exporterade albanska druvor…

Med över 300 soldagar om året och landets geografiska läge, är förutsättningar att odla druvor nästintill optimalt…

Vinodlingarna finns på upp mot 1000 meter över havet…

Besa

”Besa” är en gammal hederskod som innebär att albanerna gör allt de kan för att beskydda och hjälpa gäster och vänner…

Denna kod ledde till att albanska muslimer riskerade sina egna liv under andra världskriget, då de skapade falska identiteter, arbetsplatser och stödnätverk för judar som flydde från nazisterna i närliggande land…

Även idag innebär ”besa” att albanerna aldrig vänder ryggen till i svåra tider – hur fint är inte det?

Shkodra

Jag lämnar Theth och fortsätter till Shkodra som är Albaniens femte största stad…

Shkodra ligger nära den montenegriska gränsen och staden har starka italienska influenser…

Det är fruktansvärt varmt och jag saknar den friska bergsluften…

Men staden Shkodra är vacker och trivsam…

…och full av luftkonditionerade restauranger med utomordentligt bra mat…

Det går ingen nöd på mig med andra ord…

 

Så exotiskt

Norra delen av Albanien känns väldigt exotisk….

Vi känner oss mer som i Centralasien än i Europa….

Albanska Alperna är vackra, mystiska och minst sagt svårtillgängliga…

Maten är enkel men ack så vällagad och välsmakande…

Människorna gästfria och vänliga…

 

Hjärtat av de Albanska Alperna

Vi befinner oss i hjärtat av de albanska alperna

Till byn Theth kommer man för känslan att befinna sig så långt från civilisationen som möjligt…

Alla boenden är av typen bed & breakfast…

Eftersom det är så långt till närmsta affär så kommer i stort sett all mat från gården – smör, ost, kött, mjölk, bröd, grönsaker…

Vandrar i Theth

Theth är en populär ort för vandrare…

Vandringsleden Via Dinarica börjar i närheten och fortsätter in genom Montenegro och vidare upp genom länderna på Balkan..

Jag är helt uppslukad av mitt albanska äventyr…

”We don’t give a damn to the insects on our Earth, but if we could find even a single insect on Mars, the whole world would cherish it like crazy!” -Mehmet Murat ildan i

 

Theth

Albanien är så häftigt och vackert!

Vi befinner oss i en liten bergsby i norra Albanien…

….det var inte lätt att komma dit men det var såååå värt besvär…

 

Varmt!

Vi strosar runt i Tirana…solen gassar och man orkar inte annat än att strosa…

…och så dricker vi te på ett mysigt tehus…

…äter massa god mat… och letar skugga…

Jag är äntligen i Albanien! 

 

Tirana, Augusti 2018

Känns så häftigt att vakna upp i Tirana…

Jag äter solmogna Fikon och känner mig bara så himla lycklig…

Lämna en kommentar