Vi är tillbaka i Belgrad…efter ganska precis ett år…
En del har förändrats…en del är sig likt…
Men något saknas mig denna gång…?
Var är magin…?
Kanske saknar jag Istanbul…
…och caféer med katter… som sträcker ut sig på bord och stolar…
Belgrad är inget Istanbul…
…nej för Belgrad är ju Belgrad…det är klart att det inte kan vara Istanbul…
Men kontrasten blir stor…
Och jag har svårt att landa i Belgrad denna gång…
Kanske en släng av storstadsdepression?
Belgradborna känns stressade och tvära…
Jag känner mig ensam…
Jag känner mig främmande…
…inför Belgrad?…inför mig själv?
Jag vill prata med någon…kanske ringa en vän…?…men jag är för trött…
Ja, jag är trött och lustlös och har svårt att motivera mig till att skriva…
Vi jobbar pa med hemsidan och WordPressprojekten…
Men jag känner mig oproduktiv…
Allt är grått och krångligt och trögt och trist..
Det går några dagar…
Jag promenerar mycket…
Jag går mina gator fram och tillbaka tills jag kan dem utan och innan…
Jag läser Jordan Peterson…”12 livsregler- ett motgift mot kaos”
Letar struktur… och ordning…
Och jag försöker hitta rutiner i en ”nygammal” stad…
Det är varmt!
Jag letar skugga…
Vinden står helt stilla och myggen stortrivs…
Jag sitter på (svala) Café Idioti (!) och betraktar mig själv…
…och jag ser ut över den lummiga botaniska trädgården…
Jag släpper på allt och låter mig själv vara ifred ett tag…
Jag handlar fina och fräscha och lokalproducerade grönsaker på en av Belgrads marknader…
Jag äter, vilar, sover…
Bearbetar intryck från Indien och Sri Lanka…låter saker falla på plats
Jag tillbringar en hel del tid i min lilla lägenhet…och bara väntar… på mig själv?
Jag försöker hitta några rökfria caféer (vilket är näst intill omöjligt i en stad som Belgrad)
Jag bråkar lite med J…
Vi blir sams…(som alltid) …och vi besöker min favoritjazzbar och lyssnar på skön livemusik…
Jag dricker lemonad…och sommarkvällen luktar nyutslagna blommor…och barndom…
Sol, skratt och klirrande vinglas…
Det kommer en dag med regn…luften blir lite svalare och lättare att andas…
Jag äter jordgubbar…
Jag promenerar i parken… under lindträden…
Jag hittar ett mysigt tehus…med kryddigt apelsinte…
Dagarna rullar på…
…och plötsligt mår jag ganska bra igen…bara sådär utan någon direkt orsak…
Plötsligt har världen blivit färgglad igen…
Ett nytt kapitel? Eller kanske i alla fall en ny sida?
Belgradborna är fortfarande ganska sura… dagarna lite för varma…caféerna är för rökiga och myggen för många…
Men plötsligt är jag ljusare i sinnet… lite mer i balans…
Själen har hunnit ifatt kroppen
Och plötslig finns den där igen; skrivarglädjen…lusten…
…kärleken…till livet…
Vardagsmagi i Belgrad, Juli 2018
Jag kom till Belgrad utan några förväntningar…utan några planer….
Det brukar oftast vara då det blir riktigt bra…
Och ja…det BLEV riktigt bra…
Jag är djupt förälskad i den här staden…
Och jag känner inte alls för att lämna den just nu….för en sedan länge inbokad semestervecka i Bulgarien
”It usually happens that a traveler goes to a famous place expecting a lot, and leaves disappointed and down. This happens with Athens, Rhine, St Peters Church in Rome. But then again, I went to Belgrade not expecting anything – the decorations, the sights, not even the joy or anything interesting – and now I am a victim of its seductive charm…” -Herbert Vivian
Den långa vägen hem
”Returning to Serbia is returning to a quintessence. One mostly reaches it through long, intricate and complex ways. In order to discover this quintessence you should have previously traveled around the world and seen it miracles. You should have seen, heard, smelt, and tasted many things, yet feel a certain unquenched hunger and thirst, like an unspoken word on the tip of your tongue…” – Momo Kapor
Kaffet är heligt i Serbien, Juli 2018
Kaffet är lika heligt för serberna som rakijan…
En äkta serb har tillbringat åtskilliga timmar av sitt liv över en kaffe..
Vad var det nu Le Corbusier sa?, Juli 2018
“When Le Corbusier said that Belgrade was the ugliest city in the most beautiful place, what he saw before him at the time, was a result of accumulated wars and devastation over many centuries.
People today that love and know this city, don’t know it based on what they saw or touched firsthand. Its biggest and most beautiful part is the one that disappeared without a trace, never to be seen, photographed or touched again….
But the history owns even its missing part, the one which will never be reconstructed, the part of history that resides in us alone, and not in the world around us.”
Momo Kapor beskrev Belgrad såhär…
“Do I find anything odd here in Belgrade?
Well, Belgraders eat and smoke at the same time. Like they don’t know what they want to do first.
And when it comes to paying for drinks, they argue over who should pay.
Before they light a cigarette, they always lick the tip because they suspect the tobacco is dry.
They chew toothpicks.
They salt every dish before tasting.
They kiss three times on the check”
– Momo Kapor
Viktigt med råvarorna, Juli 2018
Belgradborna är väldigt petiga när det kommer till sina råvaror…
Man handlar fortfarande sina grönsaker, frukter, köttbitar och andra livsmedel på marknader där lokala producenter bjuder ut sina varor…
Kontrasternas land, Juli 2018
Serbien är kontrasternas land med allt från fattigdom och förfall till renodlad idyll…
Charmiga gator, Juli 2018
Atmosfären från förr lever fortfarande kvar på många av Belgrads charmiga gator..
Skadarlija, Juli 2018
Skadarlija i Belgrad…
Förr gick de kreativa själarna som författare, konstnärer och musiker hit för att ta del av den bohemiska atmosfären…
Belgrads hjärta, Juli 2018
”Where is the heart of Belgrade?
It is everywhere and nowhere…”
Magi i Belgrad, Juli 2018
Jag gillar verkligen Belgrad…
Staden har något väldigt speciellt och unikt…
…något lite Magiskt…
Det finns överallt – i husen, i de varma ljuset från gatlyktorna, i blommorna…
…i de trädkantade och skuggiga gatorna…i restaurangerna som doftar mat från barndomen…
….i vindarna…
”We recall our restaurants under lindens, our neighborhood…What are our old loves doing now? Are kids still kicking a ball across fields and are they still happy about heart-shaped cookies?”
Tid är inte pengar i Belgrad
“There is no inclination here to turn “saving money” into a lifestyle because every generation has seen the dinar lose value, which has rendered saving absurd.
This is one of the rare cities of the world where “time is not money”; everyone has more than enough of it, and this constitutes the essential underlying quality of life.
Time is defined as the time we set aside for ourselves and our loved ones, always steering clear of the snares set by the money-making machine”
– Momo Kapor
LYX
”It is a great privilege today to drink spring water and not bottled or carbonated water: to listen to actors and singers live and not on CDs, records and cassettes: to pick sour cherries from a tree and not eat them from vacuum jars: to drink freshly drawn milk rather than from a tetra pack: to wait for an egg to be hatched, still warm, and not to eat ham-and-eggs in an aluminum-phosphorescent snack bar where the origin of the chicken is suspect: to have grilled minced meat with chopped onion instead of a sticky tasteless hamburger…” – Momo Kapor
Zemun, Juli 2018
En gång i tiden var Zemun en stad vid Österrikiska gränsen…
Idag är det en del av Belgrad…
Men den är ändå väldigt annorlunda…
Vi tar en heldag i Zemun och bara strosar runt och myser…
Och så passar vi på att äta knödel…nu när vi är så nära Österrike…
En annorlunda stad
“This city will never attract the inquisitive collector of beauty, but it will do something completely different: it will arouse an almost physical pain of longing in those who have spent any time on its street, even a few days, just as a photograph of a long lost love can inflict mortal pain. The plan of its street becomes something akin to a topographical map of our hearts. This city will bewitch us with its charm, but it will never reveal the secret of that strange love, a love that is beyond comprehension…”
Belgrad vill inte låta sig fångas på bild…
“Belgrade does not like having its picture taken. It hates to pose. It will not keep still.
It does not do well in photographs – it always looks like some place else.
It is not Paris, which likes to cuddle with artists.
It is not London, which ingratiates itself to photographers.
It is not Rome, which bedecks itself with souvenirs.
It is not Moscow, which looks nice in a glass globe with drifting snowflakes.
It is not Budapest, which likes to have itself painted on the bottom of bowls of hot fish stew.
It is not Athens, a stone paperweight for old manuscripts…”
– Momo Kapor
Det nya Berlin, Juli 2018
Belgrad kalls ofta “det nya Berlin”…
Här finner vi avslappnade caféer, barer och restauranger där musiken kommer från vinylspelare…
Belgrad var huvudstad i före detta Jugoslavien och är idag huvudstad i Serbiska Republiken…
