Jag har många drömmar…
En del drömmar har jag förverkligat, en del drömmar vill bli förverkligade i framtiden
Men just nu är det drömmen om Indonesien som står i rampljuset
Jag landade på Bali sent igår kväll och tog mig vidare till mitt boende i centrala Denpasar.
Övriga turister styrde kosan mot populära strandorter som Kuta eller Sanur. Men jag vill inte ha strandliv nu…Och efter min vistelse på lugna ön Camiguin i Filippinerna är jag lite rädd för turisttäta strandorter
Så jag tillbringar två nätter hos en Indonesisk familj i en ganska sömnig del av staden – ett boende omgivet av skönt vardagsliv, exotiska fåglar, vackra små tempel och lokalproducerat kaffe
Imorse fick jag frukosten serverad på balkongen- och det kan nog ha varit den godaste frukost jag någonsin har smakat. Färgglad frukt och krispiga grönsaker och grillad tofu med hemmagjord jordnötssås
Jag stortrivs här, för här finns lugnet! Och lugnet behövt jag mer än någonsin…Efter att ännu en gång ha gjort misstaget att resa för snabbt och flänga runt för mycket, var jag ganska så slutkörd. Camiguin var bra för mig, men vistelsen var på tok för kort för mig
Så Indonesien ska jag umgås med lugnt och stilla. Jag ska inte planera så mycket utan ta dagar och veckor lite som de kommer.
Första dygnet på Bali blir just sådär härligt chill. Jag promenerar runt lite i mitt lilla kvarter. Inte en ynka sevärdhet på kartan. Skönt!
Jag köper en kokosnöt och sitter i en gatukorsning och glor. Barn vinkar och ler. Jag vinkar tillbaka. Sörplar i mig mitt kokosvatten.
Funderar på middag. Skaldjur kanske? Grillade räkor? Något med vitlök…
Överallt rökelse och blommor och konst. Hinduism och mystik
Imorgon hyr jag en motorcykeltaxi för att långsamt långsamt ta mig norrut; mot risordlingar och sval bergsluft. Och mer lugn och ro…
Soka sig bort fran turiststraken
Har man tid och ork- och framförallt en skopa nyfikenhet- så ger det oftast mer att söka sig bort från turiststråken..
Jag vill inte att saker ska bli sådär förutsägbart och slentrian.
Jag vill inte gå på en restauranggata med menyer som ser i princip likadana ut
Nej, jag vill bli lite överraskad. Av livet och av människorna.
Jag vill kunna nicka och le och peka och chansa lite.
Jag vill kunna känna att det inte är hela världen om det blir lite fel eller annorlunda gentemot vad jag tänkt mig.
Så mycket av mitt resande består i att öva mig på just detta…
Om några dagar möter jag upp en kamrat från Bali. Han ska visa mig stigar som leder bort fran de stora turiststraken…
Turistat mig lite i Ubud
Jag testade pa att vara väldigt mycket turist igår och bockade av några “måsten” på Ubud-listan…
Jag besokte Aptemplet, Elefantgrottan och nagra bildskona risfalt nerlusade av turister. Och sa drack jag bajskaffet Kopi Luwak(som var dyrt och inte overdrivet intressant…det smakade: kaffe!)
Imorgon tar jag mig vidare till Jatiluwih – någon dryg timme från Ubud.
Det ska vara väldigt vackert där. Lugnt och stillsamt. Stora områden med risterasser. Få turister. Inga “måsten”. Inga inträdesbiljetter . Ingen trängsel.
Ubud ar otroligt vackert men den kommersiella turismen finns hela tiden runt hörnet och det ska bli skönt att lägga den bakom mig…
Paradiset Jatuluwih!
Jatiluwih! Långt bort från turistgator, barer och shoppingstråk…
Här kan man höra vinden. Här är naturen i balans…
Det är just såhär jag vill leva. Det är såhär det ska kännas
Djungel, gröna risfält, vackra berg…
Jag klappar kossor, åker moppe, dricker lite Bali-vin, lyssnar på allt man inte kan höra och låter mig ledas av solen och himlen
Allt känns som ett enda stort sommarlov.
Det här är Fylke utan Mordor…
Mitt fina djungelhus i Jatuluwih
Dromboende pa Bali
Jag tar mig upp i bergen och hittar ett sånt där ställe man bara inte tror existerar…
Det är bara för bra för att vara sant…!
Ett rum med storslagen utsikt över bergen, egen pool, den godaste mat jag fått under min tid i Asien och te från värdens egna plantage.
Jag fyller lungorna med syre, lyssnar på fågelkvitter och ser dagen passera förbi i ett behagligt tempo.
Lyckan över att ha hittat en sån sagolikt vacker plats! Här borde man skriva en bok. Om man drömmer om det vill säga…
Nå, jag stannade inte så länge att jag skrev någon bok. Inte denna gång.
Men jag stannade två nätter. Och jag nöp mig i armen både en och två och tre gånger
Det här är ett ställe jag först ville hålla hemligt. Bara för att det är så speciellt och magiskt. Men sen ändrade jag mig…jag vill dela med mig av magin
Imorgon tar jag mig vidare till ön Flores
Jag håller försiktigt i känslan av tidlöshet och harmoni.
Känslan av den lugna och stillsamma lyckan. En lycka som värmer hjärtat…
Tidlos i Flores, April 2018
Ön Flores är något utöver det vanliga…Jag är så glad att jag sparade det här till slutet av resan.
Dagarna är så enkla och kravlösa…
Meditera lite och lyssna på fåglarna, åka moppe och känna vinden, bada i havet och känna saltet. Vandra lite i gröna berg och slappa i skuggan på eftermiddagen
Igår delade vi på en pizza och en flaska rött. I förrgår åt vi nygrillad fisk på kajen.
Det är lite så jag håller ordning på tiden just nu…Jag räknar middagar
Jag vet inte ens vad den lilla hamnstaden jag befinner mig i heter. Jag har ingen riktig koll på någonting. Och det är så förbaskat skönt.
Jag bara glider med och ser och upplever och tar in. Skapar ännu en gång minnen för livet
(bild p[ mig p[ cafet, bild pa gata flores(
Radslan for att vara trakig och oproduktiv, April 2018
Något jag har reflekterat över är att många människor i Asien är väldigt stillasittande.
I våra västerländska ögon är de kanske lite lata och oproduktiva…
De läser tidningen, småpratar lite förstrött, dricker sitt te eller sitt kaffe, knaprar lite solroskärnor och spottar skal.
Väldigt ofta sitter de bara tysta tillsammans, försjunkna i något som jag tycker verkar väldigt behagligt…
Jag jämför det med det sociala livet i Sverige. Där ser man sällan folk som bara ÄR…
Vi ”måste” ständigt vara produktiva, intressanta, viktiga och smarta.
Vi måste vara roliga och kvicktänkta och vi måste på ett eller annat sätt leverera…i alla möjliga tänkbara situationer.
Vi försöker ständigt hitta något att samtala om-för tystnaden är lite läskig och obekväm. Vi är så rädda för att vara tråkiga.
Vi är så dåliga på att bara VARA. Att vila tillsammans. Att slappna av. Att göra saker bara för att de får oss att må bra…
Och jag tänker att den här rädslan för att vara tråkig och oproduktiv är väldigt energikrävande och påfrestande.
Och jag tänker att vi kanske borde tillåta oss att vara lite tråkiga och oproduktiva i sociala sammanhang.
Vi kanske ska sluta försöka fylla precis allting med innehåll hela hela hela tiden. Vi behöver tomrum också…
För vi fyller tiden med för mycket och försöker för mycket och vi slår knut på oss själva.
Det är viktigare hur saker ser ut, än hur saker känns. Och i allt det här tappar vi lätt bort oss själva
Vi behöver kanske låta hjärnorna vila mer. Vi behöver kanske bli lite mindre produktiva?
“Ju mindre du gör, desto mer får du gjort”, hörde jag en gång.
Och vem vet, kanske skulle livskvalitén öka om vi slutade försöka så förbaskat mycket hela tiden…
Och min tid här i Indonesien påminner mig ännu en gång om hur livet borde kännas
Vi ar barfota utan strumpor och skor, April 9 2018
Vi susar fram på soliga vägar, stannar i små byar och samtalar med människor från andra världar.
Vi hör cikador, åska i fjärran och havet som rullar mot stränderna…
Vi passerar stora bambuskogar och vulkaner. Allt är vilt och vackert. De svala bergen kommer allt närmare
Barn springer efter oss och vinkar och skrattar…
Vi är också barn. Vi vinkar och skrattar och ler- för vi har det bästa av sommarlov och det kommer aldrig att ta slut.
Våra föräldrar kommer inte tvinga oss att komma hem till middagen och avbryta leken när vi har som roligast.
Vi blir bjudna på kaffe och kokospannkakor i en av byarna vi besöker.
Vi spelar volleyboll i eftermiddagssol och damm…Vi är barfota utan strumpor och skor
…och vi plockar smultron vid vägens kant och allt det där som man gör i sommarvisor.
Jag befinner mig i den allra vackraste sommarvisan och jag tänker aldrig glömma den här melodin. Aldrig.
Svala bambuskogar och pampiga vulkaner, April 10 2018
Jag vandrar i svala bambuskogar och bor granne med en pampig vulkan…
När jag spenderat två dagar med att läsa Coelho och betrakta vulkanen från min lilla uteplats, fick jag för mig att jag skulle bestiga den
Man får för sig saker ibland. Typ att ge sig upp på Flores största vulkan mitt i natten för att kunna se soluppgången över ön.
Och visst var det vackert och häftigt och jättecoolt…
Men jag känner någonstans att jag (just nu) är lite färdig med aktiviteter som inkluderar kyla, störd nattsömn och massa mjölksyra
Idag är jag tillbaka på min lilla uteplats, med en stor kopp kaffe, fågelkvitter och min Coelho-bok.
Jag nöjer mig nog med att läsa om stordåd, strosa i bambuskogarna och betrakta vulkaner på avstånd fortsättningsvis.
Vissa saker är bäst på …avstånd
Livskvalite, April 11 2018
Ge mig frisk bergsluft, sol, fågelkvitter, en god bok och en sprakande brasa…
Ett liv med mer tid och mindre stress blir så mycket större.
Ett sådant liv smakar mer, doftar mer och sjunger klarare
När stressen, pressen och oron försvinner så frigörs så mycket ledigt utrymme.
Utrymme som man kan fylla med saker som får oss att må bra…
Havet, Gitarren och Vanskapen, April 15 2018
Jag har funnit en vän för livet, skrattat med friheten, färdats i tiden, läkt fler gamla sår och funnit en förlorad del av min barndom…
Jag har skaffat mig nya insikter och erfarenheter och odlat fler drömmar i hjärtat.
Det finns mycket att se och göra i Indonesien – men jag fastnade för ön Flores och dess gröna kullar, vilda vulkaner och vänliga människor.
Dagar när jag bara vaggat i hängmattan och lyssnat på havet…
Jag blir inte uttråkad och rastlös längre- för stressen har släppt greppet om mig. Jag har inget att fly ifrån. Jag känner ingen oro. Det blir bra vad som än kommer
Nyktra kvällar med berusande musik. En gatukorsning och en gitarr. Reggie. Dreads. Ögon som glittrar. Röster, rötter och mänskligheten.
Allt är så enkelt, avskalat och så satans vackert…
Och jag inser att livet aldrig kommer kunna bli detsamma …jag har redan hunnit för långt…
Jag har för länge sedan tagit mig över den avgrund som skiljer människan från hennes dröm- och nu är det för sent att vända tillbaka.
Det känns befriande…
Framför mig har jag Hong Kong, Paris och Stockholm.
Framför mig har jag världen. Livet. Äventyret som aldrig ska ta slut.
Men just nu hör jag bara havet, gitarren och min egen inre röst…som säger att jag är precis där jag ska vara just nu
Flores har troligtvis varit ett av mina absolut viktigaste livskapitel
Gili Meno, April 20 2018
Vi har lämnat Flores och tagit oss vidare till Gili Meno.
Jag har bihåleinflammation och försöker kurera det med ingefära och salta havsbad.
Största delen av tiden sover jag. Och glor på horisonten…
Gili Meno ar lugnt och stillsamt och behagligt. En perfekt plats att kurera pa…
I paradiset med bihaleinflamation, April 21 2018
Jag har inte lämnat hotellet idag…
Men när man är sjuk och vissen är det tur att man trivs på sitt boende.
Jag har egen saltvattenspool och en fin trädgård med Bougainvillea
Jag har en skön säng med svala lakan och fluffiga kuddar och jag har nog tillbringat 90% av dagen där.
Resterande del av tiden har jag druckit te och tuggat ingefära…
Hastar, manljus och ett glas rott, April 25, 2018
Igar hade jag min första feberfria dag. Värken var borta, ögonen var pigga och stegen var lätta och fria.
Det firade jag med en ostig pizza och ett glas vin i hamnen.
Det blev en fin och minnesvärd dag med lång strandpromenad, vackra hästar i vattenbrynet, brinnande solnedgång och senare magiskt manljus.
Idag lämnar vi Gili Island för att tillbringa en natt på Bali, innan vi reser vidare till Hong Kong för ett två dagar långt matstopp.
När jag har smakat på Hong Kong och blivit lite rundare om magen och kinderna så fortsätter jag till Paris, där jag ska möta våren…